Hej vänner!
Jag flyttade till Schweiz på grund av min pojkvän. Jag förstår nu, två år senare, varför man egentligen inte borde flytta för kärleken. Romantiskt och allt, ja, kanske det första halvåret, men sen mina vänner, sen brytet helvetet lös. Det handlar om att skapa sin egna vänskapskrets och sitt egna liv i ett land man egentligen inte känner till alls. Att bli oberoende av sin partner.
Men hur skapar man vänner om man inte ens kan språket? Speciellt i ett så konservativt land som Schweiz? Och än mindre om man är utan jobb. Som tur är har jag ett jobb och har en bra relation med alla jag jobbar med, därför ska jag därför ut och festa med en arbetskollega ikväll.
Många kvällar ligger jag och funderar och tänker att jag måste prioritera mig själv, men hur gör jag det bäst? Mitt hjärta är fast här och min hjärna berättar konstant att jag måste göra det jag känner är bäst för mig. Men vad är det? Vad definierar "bäst för mig själv"? Att jobba i ett underbart land, tjäna bra pengar och vara tillgänglig för min partner? Eller bo i ett land där man kan språket flytande och har lättare att skapa relationer? Kanske är det att fokusera på att skaffa utbildning så att jag i framtiden har något att falla tillbaka på om jag skulle bli arbetslös eller plötsligt vilja göra något annat i livet? Kan jag kombinera både och?
Det mina vänner, kombinationen, är det jag väntar svar på från många arbetsrådgivare i Sverige, internationellt och även i Schweiz. Livet är inte alltid enkelt, och jag försöker att inte överanalysera allting om än det är vad som gör mig till mig. Överanalysera, träna, överkomma, och sedan göra.
Att flytta utomlands till sin partner kan däremot vara enklare om man har en bra utbildning och karriärmöjligheter dit man flyttar. Men som en outbildad bitch som jag är, går jag en väldigt stenig väg som har flyttat hit. Allt på grund av kärlek. En förbannelse likt en gåva.
Ja. Åtminstone kommer jag kunna berätta om livets för och nackdelar när det kommer till egna erfarenheter för mina barn, barnbarn eller husdjur. Vilket som.
Många kvällar ligger jag och funderar och tänker att jag måste prioritera mig själv, men hur gör jag det bäst? Mitt hjärta är fast här och min hjärna berättar konstant att jag måste göra det jag känner är bäst för mig. Men vad är det? Vad definierar "bäst för mig själv"? Att jobba i ett underbart land, tjäna bra pengar och vara tillgänglig för min partner? Eller bo i ett land där man kan språket flytande och har lättare att skapa relationer? Kanske är det att fokusera på att skaffa utbildning så att jag i framtiden har något att falla tillbaka på om jag skulle bli arbetslös eller plötsligt vilja göra något annat i livet? Kan jag kombinera både och?
Det mina vänner, kombinationen, är det jag väntar svar på från många arbetsrådgivare i Sverige, internationellt och även i Schweiz. Livet är inte alltid enkelt, och jag försöker att inte överanalysera allting om än det är vad som gör mig till mig. Överanalysera, träna, överkomma, och sedan göra.
Att flytta utomlands till sin partner kan däremot vara enklare om man har en bra utbildning och karriärmöjligheter dit man flyttar. Men som en outbildad bitch som jag är, går jag en väldigt stenig väg som har flyttat hit. Allt på grund av kärlek. En förbannelse likt en gåva.
Ja. Åtminstone kommer jag kunna berätta om livets för och nackdelar när det kommer till egna erfarenheter för mina barn, barnbarn eller husdjur. Vilket som.
0 kommentar(er)
