Hoi zäme!
I december har jag bott i Schweiz i två år.
Jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt att bo/leva här. Men också vackert. Omgivningen och naturen är som balsam för själen, om man har tid att balsamera själen, det vill säga. Ett normalt skoft är 9 timmar i Schweiz, plus att räkningarna kommer rullande in under hela månaden. Och det är inga billiga räkningar, men tack vare den höga inkomsten överlever man - såklart. Och maten kostar så mycket att man måste organisera en vecko-buget och meny varje vecka. Sedan har vi den metala stressen; jobba, äta och sova ordentligt. Samtidigt som man vill skaffa vänner och delta i evenemang och ha ett liv utöver jobbandet och överlevnaden. Plus en relation på det. Aaaahhhhhh. Min längtan till ett normalt avslappnande svenne-liv har aldrig varit mer tilltagande. Nåja. Det är väl nu man måste fokusera på det goda i livet - den goda maten, chokladen, ölen, naturen och mina vänner jag funnit här. Och mina söta, matglada, gosiga råttor såklart. <3
Denna månad är jag mestadels skriven på morgonskiften, vilket betyder att jag måste kliva upp 4.30 varje morgon för att duscha, sminka mig, dricka kaffe och sedan gå till jobbet för att komma hem kring 14-15. Väl hemma sover jag till 19-20 och sedan lagar jag mat och kanske träffar min pojkvän i 1-2h och sedan hem och sova för att redan repetera. Jag har kommit till insikt att jag verkligen inte är någon morgonmänniska. Varje morgon vaknar jag upp med huvudvärk, urinvägsinfektion, magont osv. Oberoende på vad jag äter, hur mycket jag motionerar under dagen och oavsett hur mycket/lite vatten jag dricker. Mellan 10-12 under dagen försvinner alla mina symptom och jag börjar känna mig mer eller mindre som en människa igen. Men jag säger er, om inte levnadsstressen i Schweiz vore nog så måste jag stå ut med morgonskift hela månaden också. Aaaaahhhhhh.
Livet är fint, livet är ljust, livet är bääääst.
Jag skulle ljuga om jag sa att det var enkelt att bo/leva här. Men också vackert. Omgivningen och naturen är som balsam för själen, om man har tid att balsamera själen, det vill säga. Ett normalt skoft är 9 timmar i Schweiz, plus att räkningarna kommer rullande in under hela månaden. Och det är inga billiga räkningar, men tack vare den höga inkomsten överlever man - såklart. Och maten kostar så mycket att man måste organisera en vecko-buget och meny varje vecka. Sedan har vi den metala stressen; jobba, äta och sova ordentligt. Samtidigt som man vill skaffa vänner och delta i evenemang och ha ett liv utöver jobbandet och överlevnaden. Plus en relation på det. Aaaahhhhhh. Min längtan till ett normalt avslappnande svenne-liv har aldrig varit mer tilltagande. Nåja. Det är väl nu man måste fokusera på det goda i livet - den goda maten, chokladen, ölen, naturen och mina vänner jag funnit här. Och mina söta, matglada, gosiga råttor såklart. <3
Denna månad är jag mestadels skriven på morgonskiften, vilket betyder att jag måste kliva upp 4.30 varje morgon för att duscha, sminka mig, dricka kaffe och sedan gå till jobbet för att komma hem kring 14-15. Väl hemma sover jag till 19-20 och sedan lagar jag mat och kanske träffar min pojkvän i 1-2h och sedan hem och sova för att redan repetera. Jag har kommit till insikt att jag verkligen inte är någon morgonmänniska. Varje morgon vaknar jag upp med huvudvärk, urinvägsinfektion, magont osv. Oberoende på vad jag äter, hur mycket jag motionerar under dagen och oavsett hur mycket/lite vatten jag dricker. Mellan 10-12 under dagen försvinner alla mina symptom och jag börjar känna mig mer eller mindre som en människa igen. Men jag säger er, om inte levnadsstressen i Schweiz vore nog så måste jag stå ut med morgonskift hela månaden också. Aaaaahhhhhh.
Livet är fint, livet är ljust, livet är bääääst.
0 kommentar(er)
